J L.
1/5
Jag har försökt söka vård på grund av akuta fysiska problem senast på grund av extrem smärta under tungan som bara blivit värre och värre för varje dag som gått och nu såpass intensivt att detta är mycket mer smärtsamt än när jag fick ta bort en rotfylld tand där bedövningen inte tog och som tog flera timmar att få bort.
Har, varje dag sedan 1:a augusti (nu den 17:e) tagit två Naproxen, minst 8 alvedon, corsodyl, coldycin och sedan idag klippt upp bitar av steril kompress men smärtan är trots medicinerna outhärdligt och vet inte hur mycket längre jag klarar av det!
Jag märkte på fredag att jag blev väldigt förvirrad och huvudet kändes som bly och som att jag skulle sjunka ner i marken. Jag kunde knappt gå eller stå och fick luta mig mot väggar och krockade med dörrkarmar etc
Tog evigheter att få komma in på akuten, och trots att jag sagt till 112 upprepade gånger att jag har extremt svårt att förflytta mig tvingades ta mig ner till en sjuktaxi flera timmar senare samt var tvungen att betala med mina allra sista pengar (kontot var exakt 0kr efteråt) som var oerhört svårt med förvirringen. Kämpade för att få med mig plånbok och nyckel och kunde inte ta på mig mer kläder eller få med mig andra nödvändigheter
Väl där gjorde det exakt samma som de gjorde två gånger när jag sökte för annat, men akut, problem. De tog ett stick i fingret, mätte puls och satte en klämma på fingret.
Deras bemötande var lika otrevligt, idiotförklarande och nonchalant som då och även om jag informerade att jag nästan dött förra året pga deras behandling och bemötande så envisades de ändå med att snäsa upprepande att de inte kan hjälpa mig och försöker kasta hem mig trots att jag 100% inte var bra nog för att ens kunna ta mig hem vid tillfället och fick inte en sjukresa hem pga att jag "inte hade någon diagnos" efter jag vägrat accepterat detta svar och försökt vädja till de baserat på min och min familjs sjukdomshistorik skickade de mig till psykiatrin vilket inte hjälper då mitt problem är fysiskt!
Dock får den extrema smärtan konsekvensen att inte "vilja känna mer" så att säga
Väl där fick jag i alla fall vila tills jag mådde bra nog att ta bussen hem men då jag knappt hade kläder på mig var det extremt jobbigt att försöka ta mig hem. Som tur var hadw jag fått med mig min mobil med busskort men så svag, yr och förvirrad som jag var var det ingen garanti.
Majoriteten av släktingar dör i förtid pga tydligt genetiskt betingade sjukdomar bryr mig inte riktigt om jag dör men att lida oerhört är anledningen till den känslan
Får se hur det går, nästan dött två gånger de senaste tre åren pga ovilja att undersöka mig förutom att ta sänka och kroppstemperatur (som alltid visar fel då jag tekniskt sett inte borde haft bra sänka vid svår dödlig lunginflammation samt medicinförgiftning, samt alla gånger jag haft bihåleinflammation, urinvägsinfektion etc) Alla gånger har min temp och sänka varit exakt samma värde som alltid genom hela mitt liv men mina problem har ignorerats tills det nästan blivit för sent pga besatthet av värdet på dessa tester
Jag söker mig absolut inte hit såvida jag inte känner mig döende men bemötandet är faktiskt det värsta!
Tykna frågor "vad gör du här?" i värre betoning och komplett avfärdande trots att 1177 sagt åt mig att ta mig dit med en gång
Samt att jag alltid haft rätt när jag känner mig sjuk att det faktiskt är väldigt illa så hade jag förväntat mig mindre misstro samt att bli lyssnad på.
Även om de faktiskt inte kunna hjälpa mig, vilket jag kraftigt ifrågasätter, så borde jag åtminsone få behandlas med värdighet
